Svensk ordbok 2009, webbversion

robus´t adjektiv, neutr. ~ ●som tål på­frestningar väl på grund av sin grova och föga förfinade konstruktion admin.psykol.JFRcohyponymkraftig 1cohyponymstadig en robust köks­soffabilen har en robust växel­låda○särsk. om person, äv. själsligthan har en robust personlighet och o­rättvis kritik biter inte på honom○äv. om handling e.d., med ton­vikt på den låga graden av förfiningen robust jargong○äv.drift­säker ett robust elförsörjningssystemsedan 1681 (om människa), 1922 (om före­mål)av lat. robus´tus med samma betydelse, till ro´bur ’hårt trä; styrka’