Svensk ordbok 2009, webbversion

rond [rån´d] substantiv ~en ~er rond·en1av­gränsad kampomgång i boxning vanligen på 3 minuter, före­gången och/el. följd av en minut­lång paus komm.sport.JFRcohyponymomgång 1 ut­manaren blev ut­slagen i sjätte ronden○äv. om av­gränsad om­gång i annan typ av tävlingnord drog tre ronder klövertredje ronden i schack­turneringen○ibl. bildligt om annan typ av kamphon fick gå en hård rond mot chefen(gå) en rond (mot ngn)sedan 1919av fra. ronde med samma betydelse, till rond ’rund’; jfr 1rund 2rund­vandring av läkarledd grupp bland patienterna på sjukhus­avdelning med.sjukhusrondgå rondenronden börjar om fem minuter○äv. om gruppenronden lämnade av­delningen○äv. om rund­vandring i annat syftevard.JFRcohyponymronda krogrondshoppingrondsedan 1683