Svensk ordbok 2009, webbversion
ro`pa
verb ~de ~t
rop·ar●frambringa rop
komm.JFRcohyponym2skrikacohyponymhojtacohyponym1kalla 2
ropa på hjälpropa på polishan hörde någon ropa hans namnhan ropade på barnen när middagen var klarhon fick ropa för att överrösta trafiken○äv. om vissa djurgöken ropade i skogen○äv. bildligtmed prep.efter, på
i hög grad behöva
huset formligen ropar efter en renoveringett problem som ropar på sin lösningropa (efter/på ngn/ngt), ropa ngt/SATSman ska inte ropa hej (förrän man är över bäcken)sehej 2
ropa (på) varg(en)sevarg 1
som man ropar (i skogen) får man svarsesvar
sedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. ropa ’baktala; ropa’, av lågty. ropen med samma betydelse; gemens. germ. ord
Subst.:vbid1-300155ropande;
rop