substantiv ~en ~er
ros·ett·en●knut med två motstående öglor och två lösa ändar
form.kläd.barnen hade just lärt sig knyta rosetter○äv. om tygband e.d. med sådan el. liknande (prydnads)knutsmåflickor med rosetter i håreten fruktkorg med en stor röd rosett○äv. om liknande form hos föremål el. växtrosettfönsterbladrosetttakrosettgullvivan har blad i rosett(i) rosettsedan 1650av fra. rosette med samma betydelse, diminutiv till rose ’ros’; jfr 1ros