Svensk ordbok 2009, webbversion

rot substantiv ~en rötter [röt´-] rot·en1vanligen plur. (vanligen under­jordisk) del av en växt som håller växten på plats och svarar för vatten- och närings­tillförsel; hos frö- och ormbunks­växter bot.huvudrotklätterrotsidorotträdrotdjupa röttersticklingarna slog rothan snavade på en rotman ska inte dra upp blommorna med rötternafåren betade av gräset ända ner till rötterna○spec. om ätliga typerkålrotmorotpepparrot○äv. om (del av) kropps­del med liknande ut­seende el. funktionhårrotnagelrotnäsrottandrottungrot○äv. bildligt, spec. i ut­tryck för att få gen­svar och spridashjärterotnya idéer började slå rot och gro○spec. äv. om ur­sprung el. orsak till ngthon har sina rötter i Norr­landproblemen har sin rot i urbaniseringen○spec. äv.här­komst, för­fäder söka sina röttergå till roten med det ondaverkligen ta i­tu med det ondaroten till det ondaorsaken till ngt dåligturspr. bibl.skog på rotseskog sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. rot; besl. med lat. ra´dix ’rot’ och med ört 2tal som multiplicerat en eller flera gånger med sig självt ger ett givet tal särsk. om kvadrat­rot mat.kubikrotkvadratrotroten ur 16 är 4fjärde roten ur 16 är 2roten ur TALsedan 16013tal som ut­gör lösning till ekvation mat.ekvationen x2 = 4 har rötterna +2 och –2sedan 17504del av ett ord som blir kvar när avlednings- och böjningselement av­lägsnats språkvet.JFRcohyponymstam 4 roten i ”ovänlig” är ”vän”sedan 16785rekonstruerad (tänkt) ur­form av betydelse­bärande element in­om viss språk­familj särsk. den indo­europeiska språkvet.”hundra” an­ses kunna här­ledas från en indo­europeisk rot ”kmto’m”sedan 1921Rötter.Svensk titel på roman av den (afro)amerikanske författaren Alex Haley (1976); boken är en familjekrönika och handlingen startar på 1700-talet, då stamfadern Kunta Kinte tas som slav i Gambia