Svensk ordbok 2009, webbversion
rotun
`
da
substantiv
~n rotundor
rot·und·an
●
rund byggnad eller sal
anv. för gudstjänster, konferenser e.d., men äv. för dans
arkit.
sedan 1778
till lat.
rotun
´
dus
’rund’, till
rot
´
a
’hjul’; jfr
rond
,
1
rund
substantiv ~n rotundor
rot·und·an●rund byggnad eller sal
anv. för gudstjänster, konferenser e.d., men äv. för dans
arkit.sedan 1778till lat. rotun´dus ’rund’, till rot´a ’hjul’; jfr rond, 1rund