substantiv ~n rotvältor
rot|vält·an●stor, kantställd skiva av uppryckta rötter med omgivande jord, fästad vid (stubbe efter) kullfallet träd
skogsbr.JFRcohyponymvindfälle
ett hygge med hallonsnår och rotvältorsedan 1753Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n rotvältor
rot|vält·an●stor, kantställd skiva av uppryckta rötter med omgivande jord, fästad vid (stubbe efter) kullfallet träd
skogsbr.JFRcohyponymvindfälle
ett hygge med hallonsnår och rotvältorsedan 1753