Svensk ordbok 2009, webbversion
rubb
`
ning
substantiv
~en ~ar
rubb·ning·en
●
avvikelse från normalt tillstånd
psykol.
hormonella rubbningar
rubbningar av hjärtrytmen
○
spec. psykol.
mentala rubbningar
en rubbning (av/i ngt)
sedan 1736