Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
rub·in·en●en röd, hård ädelsten
av mineralet korund
kläd.JFRcohyponymsafir
rubinhalsbandrubinrödrubiner framställs numera ofta syntetisktsedan 1430–50Hertig Fredrik av Normandiefornsv. robin; av medeltidslat. rubi´nus med samma betydelse, till lat. rub´ens ’röd’; jfr rouge