Svensk ordbok 2009, webbversion

rubi´n substantiv ~en ~er rub·in·enen röd, hård ädel­sten av mineralet korund kläd.JFRcohyponymsafir rubinhalsbandrubinrödrubiner fram­ställs nu­mera ofta syntetisktsedan 1430–50Hertig Fredrik av Normandiefornsv. robin; av medeltidslat. rubi´nus med samma betydelse, till lat. rub´ens ’röd’; jfr rouge