Svensk ordbok 2009, webbversion

rubri´k substantiv ~en ~er rubr·ik·en●fri­stående kortare stycke text (i kraftigare stil) som ger en an­tydan om inne­hållet i den följande texten i tidnings­artikel, kapitel e.d. bok.m-med.JFRcohyponymöverskriftcohyponymtitel 2 huvudrubrikkapitelrubrikkrigsrubriktidningsrubrikunderrubrikfeta rubrikerbraskande rubrikersätta rubrik på reportagetde svarta rubrikerna på första­sidan när kriget bröt ut○äv. om titel e.d. till annan typ av fram­förandeett radio­program med rubriken ”Samtal med forskare”en rubrik (för/på/till/över ngt)stående rubrikrubrik som åter­kommer ofta​ tidningen har stående rubriker som ”Hemma hos” och ”Gör om mig!” sedan 1740av lat. rubri´ca ’röd jord; röd färg; rubrik’ (rubrikerna i de sen­romerska lagarna var röd­färgade), till rub´er ’röd’; jfr rubin