substantiv ~n äv. vard. rucklarn, plur. ~, best. plur. rucklarna
ruckl·ar·en●person som ägnar sig åt osunt, nedbrytande nöjesliv
åld.psykol.yrk.JFRcohyponymvällusting
den ökände rucklaren och kvinnojägarensedan 1795Rucklarens väg.Svensk titel på opera av Igor Stravinskij (text W.H. Auden, 1951)