verb ~de ~t
rugg·ar1fälla gamla fjädrar och få nya
om fågel
zool.hönsen ruggaderuggasedan ca 1430Själens tröstfornsv. riukka; bildn. till rugg ’ludd; ragg’; besl. med ragg
2behandla (tyg) med karda så att ytan blir tjockare och mjukare genom att lugg bildas
textil.en ruggad ullplädrugga ngtsedan 1747Subst.:vbid1-300943ruggande,
vbid2-300943ruggning