Svensk ordbok 2009, webbversion
rugg
`
e
substantiv
~n ruggar
el.
rugg
rugg
~en ~ar
rugg·en
●
tät samling växter
särsk. vass, säv el. kärrväxter
bot.
JFR
cohyponym
tuva
alrugge
vassrugge
sedan 1754
sv. dial.
rugge
’tät samling av växter; hög av ved’