Svensk ordbok 2009, webbversion

rugg`e substantiv ~n ruggar el. ruggrugg ~en ~ar rugg·entät samling växter särsk. vass, säv el. kärr­växter bot.JFRcohyponymtuva alruggevassruggesedan 1754sv. dial. rugge ’tät samling av växter; hög av ved’