Svensk ordbok 2009, webbversion

rugg`ig adjektiv ~t rugg·ig1skrämmande och o­behaglig admin.psykol.JFRcohyponymruskig 1 ruggiga slum­kvarterdet var en ruggig upp­levelse att plötsligt tappa minnetäv. som förstärkande ut­tryckvard.hon spelade ruggigt bra (adv.)ruggig (för ngn) (att+V)sedan 1873jfr fornsv. ruggoter ’skrovlig; rynkig’, sv. dial. rugget ’lurvig; luden’; till rugga 2kall och o­trivsam om väder­lek el. tids­period admin.meteorol.JFRcohyponymruskig 2 en ruggig novembermorgonsedan 16793som har tovig och upp­ruggad fjäder­skrud admin.zool.en gammal ruggig kråka flaxade om­kringäv. om person som är ut­sliten el. känner sig o­lustighan kände sig sjuk och ruggigsedan 1644