verb ~de ~t
rull·ar1ibl. med partikel som anger rörelseriktning, t.ex.bort, fram, förbi, igång, in, ut
förflyttas på ett underlag genom vridning runt en mittpunkt eller axel
vanligen varv efter varv; om (mer el. mindre) runt el. klotformigt föremål
ekon.språkvet.trafik.JFRcohyponymtumla 1cohyponymglida
bollen rullade över mållinjenflaskan rullade utför trappan○äv. utan ngn förflyttningvridas runt en mittpunkt
JFRcohyponym1snurra 1
hjulen i fabriken rullade igen○äv. om (person i) föremål som förflyttar sig el. arbetar på grund av att vissa av dess delar, vanligen hjul, vrider sigvagnen rullade utför gatande rullade fram i en övertäckt jeeptryckpressarna rullade igång○ibl. äv. i fråga om icke-roterande rörelsevågorna rullade in över strandendimman rullade fram över landskapethan smuttade på konjaken och lät den rulla över tungan○äv. bildligt, spec. om (företeelse som ger ifrån sig) ljud påminnande om ngt som rullaråskan rulladeskrattet rullade genom rummeni de flesta svenska dialekter har man rullande ”r”○spec. äv. i uttryck för tidsförloppvalrörelsen rullade igångrulla (bort/fram/förbi/in/igång/ut)låta pengarna rullasepeng
sedan ca 1520Peder Månssons Skrifter på svenskafornsv. rolla, rulla; via ty. av fornfra. roler med samma betydelse; till lat. rot´ulus ’litet hjul’; jfr enrollera, 1roll, rullad, rulle
2ibl. med partikel som anger rörelseriktning, t.ex.bort, fram, in, ut
få (ngt) att förflytta sig på ett underlag genom vridning runt en axel
vanligen varv efter varv; vanligen med avs. på (mer el. mindre) runt el. klotformigt föremål
trafik.JFRcohyponymvältra
han rullade tunnorna nerför backenhan flyttade den stora stenen genom att rulla dengrisarna rullade sig i gyttjan○äv. (om person el. annan varelse)utföra roterande rörelse
JFRcohyponym1rulla 1
de rullade runt på golvet och brottadesrulla över på sidan○äv. utan förflyttningJFRcohyponym1snurra 2
rulla med ögonen○äv. med avs. på föremål som förflyttas genom att vissa av dess delar, vanligen hjul, rullarrulla bilen utför släntenrulla bort tågetrulla (bort/fram/in/ut) ngn/ngtrulla hattsehatt 1
sedan ca 16353ibl. med partikel, t.ex.ihop, upp, ut
forma till en boll eller rulle
jur.mil.JFRcohyponym1trilla 2cohyponymnystacohyponym1vevacohyponym2linda
rulla köttbullarrulla cigaretterde rullade in kroppen i en filtrulla ihop de elektriska sladdarnarulla upp skjortärmen○spec.lägga upp håret
på papiljotter e.d.
○äv.med partikelnut
veckla ut i sin fulla längd
rulla ut mattan○äv. bildligt, spec. om att öppna ngtmed partikelnupp
särsk. mil. och sportpansarstöten genom Ardennerna rullade upp hela flanken för de allieradehan rullade upp motståndarlagets vänsterförsvar gång på gång○spec. äv. om att klarlägga ngtmed partikelnupp
mordfallet har långsamt börjat rullas upprulla (ihop/upp/ut) ngtrulla tummarnasetumme
sedan 16904nästan enbart pres. part.
fortgå utan uppehåll
på samma sätt enl. en viss princip el. med bara smärre förändringar; om förlopp som normalt delas upp på perioder
Nollrullande planeringett rullande schemarullasedan 1950-talet5svänga i sjögång fram och tillbaka kring en långskeppsaxel
om fartyg
sjö.JFRcohyponymstampa 2cohyponymslingra 3
båten kom att rulla i den höga sjönrullasedan ca 1740Subst.:vbid1-301002rullande (till 1 - 3 + 5),
rullning (till 1 - 3 + 5)
2rull`a
substantiv ~n rullor
rull·an●officiell förteckning över (militär) personal
mil.samh.○äv. mer informelltrangrullaleva rullan1föra ett utsvävande liv
de åkte till Rivieran och levde rullan
2väsnas och bråka
de två männen levde rullan på flygplanet som till slut tvingades nödlanda
sedan 1543jfr rulle