Svensk ordbok 2009, webbversion

1rund adjektiv runt 1som har böjd form längs hela sin om­krets, ungefär som en cirkel, en cylinder eller ett klot admin.form.mat.språkvet.JFRcohyponym1oval klotrundjorden är rundett runt tornett runt bordrund ansikts­formett fotografi i en rund ram○äv. om delvis cirkel- el. klot­formad före­teelsebyrån har runda hörnrunda bok­stäver○spec. om (del av) kroppfyllig rundkindadrundmagadbabyns runda kinderhennes runda armaren liten rund kerubhan har blivit lite rund om magen○ibl. knappast med tanke på formenhennes ögon var runda av häpnad○äv. bildligt, spec. i ut­tryck för generositet e.d.rundhäntskänka med rund hand○spec. äv. om tal, särsk. om jämnt 10-tal, 100-tal etc.5000 kr. är en rund summa○äv.ungefärlig det kostar runt 400 kr. (adv.)i runda slängarse1släng 1 i runt/runda talsetal 1 lova runt och hålla tuntge fri­kostiga löften men inte hålla dem​ den över­svämmade regionen vill inte ta emot stöd från en­skilda länder efter­som de lovar runt och håller tunt rund som en bollhelt rund​ han var propp­mätt och hans mage var rund som en boll rund under fötternase1fot 1 runda ordseord 1 sedan 1510 SOU; idiomet runda ord 1967Jungfru Marie Örtagårdfornsv. runder; via lågty. runt, fornfra. rond av lat. rotun´dus ’rund’; jfr all round, rond, rotunda 2som gör ett behagligt in­tryck på smak­sinnet om (smak hos) vin kokk.vinet har en rund och fyllig smaksedan 1955
2rund substantiv ~en ~er rund·en●före­teelse som har formen av en rundad yta vanligen ett klot ngt högt.geogr.altarrundpå jordens rundsedan 1430–50 (i sammansättn.)Hertig Fredrik av Normandiefornsv. rund