substantiv ~n rundor
rund·an●promenad eller färd som slutar vid utgångspunkten
NollJFRcohyponymsväng
kontrollrundashoppingrundata en runda med bilengå en runda på standet sista huset på brevbärarens runda○äv.förhandlingsomgång
förhandlingsrundasedan 1932till 1rund
2run`da
verb ~de ~t
rund·ar1få att bli rund
form.JFRcohyponymavrunda 1
en jugendbyggnad med rundade hörnrunda ngtrundad vokalse2vokal
sedan 16852passera
utskjutande parti; ofta i en bana som beskriver en båge
trafik.hon rundade hörnet på två hjulhan rundade Kap Horn○äv. med avs. på mänskligt hinder, särsk. i sportsammanhanghon rundade backen och slog ett farligt inläggrunda ngn/ngtsedan 1860Subst.:vbid1-301265rundande,
rundning