substantiv ~n rundlar
rund·eln●företeelse med rund form
om yta, figur e.d.
arkit.form.JFRcohyponymring 1
ett träd omgivet av en stensatt rundelsedan 1597via lågty. av fra. rondelle ’runt föremål’, diminutiv till ronde ’krets; ringdans’; jfr rond, rondell