substantiv ~en ~ar
rund·ning·en1rund kontur
som vanligen är utåtbuktande
form.jordytans rundninghöfternas kvinnliga rundningkindernas barnsliga rundningsedan 16912passering av utskjutande parti
särsk. vid tävling
sport.trafik.rundningen av Gotlands södra udderundning (av ngt)sedan 1898