Svensk ordbok 2009, webbversion

rung`a verb ~de ~t rung·ar●vanligen pres. part. ljuda starkt NollJFRcohyponymdåna 1cohyponymskalla 1 applåderna rungadeen rungande skratt­salva○ibl. med ton­vikt på efter­tryckett rungande jaett rungande nej○äv. med konstruktionsväxlinglokalen rungade av applåder och skratt­salvor○äv. med mindre tanke på ljudetske med kraft en rungande ör­filett rungande stolp­skott○äv. abstrakten rungande vid­räkning med byråkratinrungasedan 1850ljud­härmande; trol. bildat till 2ringa Subst.:vbid1-301465rungande