Svensk ordbok 2009, webbversion

rusch äv. rushrush substantiv ~en ~er rus(c)h·en1snabb förflyttning över kortare sträcka vid löpning e.d., särsk. som träning, men äv. som moment i fot­boll, is­hockey etc. sport.JFRcohyponymspurt träna ruscherefter en rusch på 30 meter kom han fri med mål­vaktensedan 1901av eng. rush med samma betydelse, till rush ’rusa; störta’ 2stor till­strömning av människor på jakt efter ngt ofta varor men äv. all­männare handel.guldruschjulruschköpruschruschen efter aktiertv-handlarna upp­levde en rusch utan like in­för fotbolls-VMrusch (efter/till ngt)sedan 1916