Svensk ordbok 2009, webbversion
rusk
substantiv
~et
rusk·et
●
vanligen i sammansättn. och vissa uttryck
ruskväder
meteorol.
höstrusk
regn och rusk
sedan 1805
av omdiskuterat urspr.; ev. ljudhärmande eller bildat till
rusa
substantiv ~et
rusk·et●vanligen i sammansättn. och vissa uttryck
ruskväder
meteorol.höstruskregn och rusksedan 1805av omdiskuterat urspr.; ev. ljudhärmande eller bildat till rusa