Svensk ordbok 2009, webbversion

rus`kig adjektiv ~t rusk·ig1som ger upp­hov till känslor av o­behag och (ofta) skräck admin.psykol.JFRcohyponymruggig 1cohyponymhemskcohyponymotäckcohyponymkuslig polisen möttes av en ruskig syn på brotts­platsenen ruskig typ som strök om­kring i parken○äv. som rent förstärknings­ord (ock­så i positivt värderande ut­tryck)vard.hon sjunger ruskigt bra (adv.)han är ruskigt snygg (adv.)ruskig (för ngn) (att+V)sedan 1822till rusk 2kall och o­trivsam om väder­lek, tids­period etc. meteorol.JFRcohyponymruggig 2 det var en kall och ruskig nattruskig (för ngn) (att+V)sedan ca 1630