substantiv ~en ~ar
rus·ning·en1det att rusa
spec. i sportsammanhang, särsk. löptävling
trafik.det blev vild rusning i sista kurvan○spec. äv. i fråga om trafikvi väntar med att åka till stan tills den värsta rusningen är översedan 18842plötsligt uppkommande (stor) efterfrågan
på viss vara e.d.
handel.lagret räcker inte så långt om det blir rusningdet blev rusning efter hennes senaste cd-skivarusning (efter/till ngt)sedan 1888