Svensk ordbok 2009, webbversion

rus`ta verb ~de ~t rust·ar1ibl. med partikelnupp, utan större betydelse­skillnad an­skaffa vapen och manskap som för­beredelse till krig mil.kapprustaTysk­land rustade (upp) kraftigt under 1930-taletrusta (upp) (ngt)rustad till tändernasetand 1 sedan 1537av lågty. rusten ’bereda; rusta’ 2ofta med partikelnupp iordning­ställa för att vara för­beredd in­för viss verksamhet NollJFRcohyponymupprusta 2cohyponymutrusta många vägar behöver rustas uppmed gummi­stövlar och paraply var hon väl rustad för en regnväderspromenad○spec.göra i ordning för viss större händelse det rustades till bröllop i grann­gården○äv. mer abstrakt, särsk. betr. kroppslig el. själslig beredskaphan var väl rustad för sin medlaruppgiftrusta (upp) ngt, rusta ngn för ngt/att+V, rusta till ngtsedan mitten av 1400-taletKonung Christoffers Landslagfornsv. rusta Subst.:vbid1-301676rustande, rustning