substantiv ~n, plur. ~
rut·ern●en av de fyra kortsviterna (färgerna) i en kortlek
markerad med en röd kantställd ruta
spel.ruterfemmaruter ess○äv. om kort av denna färgtvå låga ruter på handensedan 1734till lågty. rute ’ruta’; samma ord som 1ruta 1; jfr hjärter
2ru´ter
substantiv,
ingen böjning, n-genus
rut·er●sinnelag som kännetecknas av mod och framåtanda
psykol.JFRcohyponymtakt 4
det är ruter i den flickan, hon drar sig aldrig för att säga ifrånruter (i ngn)sedan 1832trol. till 1ruter