Svensk ordbok 2009, webbversion

ruti´n substantiv ~en ~er rut·in·en1sällan plur. skicklighet som upp­nåtts genom erfarenhet arb.han hade kommit in i jobbet och fått lite rutin○äv. om förmåga som blivit mekanisk och där­med mindre intressantrutinarbeterutingöradet mesta arbetet gick på rutinefter ett tag var det ren rutin att byta blöjor○äv. om handling, process e.d. som åter och åter upp­repasvardagsrutinett väl­kommet av­brott i den vanliga rutinensedan 1757av fra. routine med samma betydelse, till route ’väg’; jfr rutt 2ofta plur. fast­lagd procedur som ut­förs mer eller mindre automatiskt i viss typ av situation arb.databehandl.rutinkontrollrutinundersökningrutinärendekontorsrutinse över rutinernapå varje arbets­plats ut­vecklas vissa rutinerför varje nöd­situation finns fasta rutiner att följa○spec. i data­tekniska samman­hangett dator­system där många rutiner körs sam­tidigtrutiner (för/kring ngt)sedan 1811