verb ~de ~t
ruv·ar1ligga (på ägg)
så att ägget hålls varmt och en unge kan utvecklas; om fågel
zool.JFRcohyponymkläcka
hönan ruvade på sina ägg○äv. bildligtvakta
ngt värdefullt
JFRcohyponym1ruva 2
hon ville hellre ruva på pengarna än köpa aktier för demruva (på ngt)sedan 1640av omdiskuterat urspr.; ev. urspr. ’ligga på en liten hög’ och besl. med sv. dial ruga och isl. hrúga ’liten hög’
2hålla sig i bakgrunden men tydligt beredd att handla
vanligen med bibetydelse av hot
Nollfienden ruvade på andra sidan gränsen○äv. mer abstraktutgöra hotfull bakgrund
mörkret ruvade över skogenen olycksbådande tystnad ruvade över lägret○äv.tänka på och planera
vanligen ngt illvilligt
han ruvade på hämndruva ngnstans, ruva på ngtsedan 1825Subst.:vbid1-301815ruvande,
vbid2-301815ruvning
2ru`va
substantiv ~n ruvor
ruv·an●skorpa som täcker ett sår
el. hudutslag e.d.
Nollpeta av ruvansedan början av 1500-taletEtt Forn-Svenskt Legendariumfornsv. ruva