Svensk ordbok 2009, webbversion

ryck`a verb ryckte ryckt, pres. rycker ryck·er1bringa ur läge genom häftig (arm)rörelse psykol.barnet ryckte i moderns kläderhan ryckte i met­reven men kroken satt fast○ofta med ton­vikt på resultatetvanligen med partikel, t.ex.bort, loss, upp hon ryckte upp o­gräset med rötternatelefon­jacket hade ryckts loss från väggenhan ryckte bort de gråa hår­strån han såg○äv. bildligtregeringen ryckte upp landet ur den ekonomiska krisenmilitären ryckte åt sig makten○spec. betr. själsligt till­stånd e.d.vanligen med partikelnmed publiken rycktes full­ständigt med av före­ställningenrycka (bort/loss/upp) ngt, rycka (ngn) i ngt, rycka med ngnrycka i trådarnasetråd rycka på axlarnaseaxel 1 rycka undan mattan för ngn/ngtse1matta ryckas bortplötsligt av­lida​ hon rycktes bort i cancer i unga år sedan förra hälften av 1300-taletSöderköpings-Rätten (Upplysningar)fornsv. rykkia; gemens. germ. ord, besl. med rucka 2vanligen i opers. konstruktioner märkas (små) rörelser särsk. i (del av) kroppen NollJFRcohyponymsprittacohyponymknycka 1 det ryckte i mun­giporna på hennedet började all­tid rycka i hans an­sikte när han blev nervös○äv. ut­vidgatdet rycker i benen när man hör gammeldansmusikrycka (i ngt)sedan 17473vanligen med partikel som an­ger rörelse­riktning, t.ex.fram, ifrån hastigt förflytta sig för att åt­gärda ngt mil.rycka till und­sättningplutonen ryckte fram i skydd av kullen○spec. i sport­sammanhangplötsligt öka farten han ryckte på tredje varvet och fältet tvingades släppahon ryckte i­från på upp­loppetrycka (fram/ifrån)sedan slutet av 1300-taletOmständelig BerättelseSubst.:vbid1-301870ryckande, ryckning; ryck