Svensk ordbok 2009, webbversion

rygg substantiv ~en ~ar rygg·en●bakre delen av bålen från halsen till svans­kotan; på människa el. djur med.ryggslutryggstödkutryggpuckelryggsvankryggligga på ryggsimma på ryggräta på ryggenhan bar säcken på ryggenhon stod med ryggen mot dörren och såg inte vem som kom inhan hälsade genom att dunka honom hjärtligt i ryggenhon satte upp barnet på hästens rygg○spec. med ton­vikt på rygg­rad och omkring­liggande muskler etc., som håller kroppen upp­rättryggkotaryggmärgryggskotthans raka rygghon har problem med ryggen○äv. om mot­svarande del på klädes­plagg e.d.klänningen hade knäppning i ryggenjackan var för kort i ryggen○äv. om analog del av annan före­teelse, särsk. om bak­sidan av ngt el. om lång­sträckt upp­höjning på ngtbergsryggbokrygghögtrycksrygghöjdryggnäsryggstolsryggstolen var stoppad i ryggenbokens titel stod på ryggen○äv. bildligt, särsk. med tanke på positionen bak­om ngn el. ngtdet går an så länge man kan gömma sig bak­om ryggen på an­dra○äv.rygg­sim 200 meter ryggbinda ris åt egen ryggseris 1 falla ngn i ryggenan­falla ngn bak­ifrån​ kavalleriet gjorde en kring­gående rörelse och föll fienden i ryggen gå bakom ryggen på ngngöra ngt utan ngns vetskap​ han hade gått bak­om ryggen på styrelsen vid flera till­fällen ha ryggen frivara garderad mot efter­räkningar​ som säljare kan du inte räkna med att ha ryggen fri bara för att huset genom­gått en besiktning – det kan dyka upp dolda fel i efter­hand hålla ngn om ryggenstödja eller beskydda ngn​ fifflande makt­havare som håller var­andra om ryggen inte röra ngn i ryggeninte an­gå eller bekymra ngn det allra minsta​ många hade in­vändningar när hon ut­nämndes till vd men det rörde henne inte i ryggen kröka ryggvisa sig under­dånig​ många äldre skulle aldrig få för sig att kröka rygg för det sociala utan lever hellre på havre­gryn och vatten lägga benen på ryggenseben 1 råg i ryggenseråg skjuta ryggkraftigt böja ryggen upp­åtom katt​ en katt ut­trycker o­behag genom att skjuta rygg (stå) med ryggen mot väggen(vara) i svårt trång­måloch i behov av omedelbar hjälpta rygg på ngn lägga sig tätt bak­om ngn och få drag­hjälpt.ex. vid löp- el. travtävling​ hon tog rygg på sin konkurrent och passerade henne vid vätske­stationen ○ äv. bildligt​ de slank in på festen genom att ta rygg på en press­fotograf vända ngn ryggenöver­ge ngn​ hans gamla vänner vände honom ryggen när han började dricka i­gen vända ryggen tillvisa sig hård och av­visande (mot ngn)​ hon försökte prata med honom men han vände ryggen till sedan ca 1350Konung Magnus Erikssons Stadslagfornsv. rygger; gemens. germ. ord av om­diskuterat urspr.