Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en
rygg|märg·en●del av centrala nervsystemet som bildar fortsättningen på förlängda märgen och sträcker sig från nackbenet till första ländkotan
med.JFRcohyponymbenmärg
ryggmärgsbedövningryggmärgsprov○äv. bildligt i uttryck för att ngt är ytterst väl inövat el. inlärt e.d.han hade rollen i ryggmärgenlåtarna satt i ryggmärgen vid det här lagetsedan 1611