Svensk ordbok 2009, webbversion

rygg`märg substantiv ~en rygg|­märg·endel av centrala nerv­systemet som bildar fort­sättningen på förlängda märgen och sträcker sig från nack­benet till första länd­kotan med.JFRcohyponymbenmärg ryggmärgsbedövningryggmärgsproväv. bildligt i ut­tryck för att ngt är ytterst väl in­övat el. in­lärt e.d.han hade rollen i ryggmärgenlåtarna satt i ryggmärgen vid det här lagetsedan 1611