Svensk ordbok 2009, webbversion

rygg`rad substantiv ~en ~er rygg|­rad·en●skelettpelare som är samman­satt av rundade, i­håliga ben som bär upp kraniet och stöder halsen och bålen samt inne­sluter rygg­märgen hos människan och vissa djur med.JFRcohyponymkota 1 ryggradsoperationen orm med knäckt ryggrad○spec. i ut­tryck för reaktion på ngt skrämmandedet gick kalla kårar längs rygg­raden○äv. bildligt, spec. om ngt som helt bär upp organisation e.d.stål­industrin är landets ekonomiska ryggrad○spec. äv. om stark karaktär e.d.han hade inte ryggrad att säga vad han tyckte○spec. äv. i ut­tryck för att ngt är ytterst väl in­övatde behöver inte repetera mycket – låtarna sitter i ryggradensedan 1639efter ty. Rückgrat med samma betydelse, till Rücken ’rygg’ och Grat ’kant; bergs­rygg; fisk­ben’, med an­slutning till 1rad