substantiv ~en ~ar
rym·ning·en●det att rymma
särsk. från fängelse
samh.seserymma 2
JFRcohyponym1flykt
rymningsförsökrymningen hade planerats i månaderen rymning (från ngn/ngt) (till ngn/ngt)sedan 1484Josua bok, Domare bokenfornsv. rymning
Svensk ordbok 2009, webbversion