Svensk ordbok 2009, webbversion

rym`ning substantiv ~en ~ar rym·ning·endet att rymma särsk. från fängelse samh.seserymma 2 JFRcohyponym1flykt rymningsförsökrymningen hade planerats i månaderen rymning (från ngn/ngt) (till ngn/ngt)sedan 1484Josua bok, Domare bokenfornsv. rymning