substantiv ~t ~n
ryt·and·et●upprört och kraftigt (till)tal
komm.de försökte blidka honom, men han svarade med ett rytande○äv. om kraftigt och hotfullt ljud från (stort) djurbjörnens rytandesedan 1805Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~t ~n
ryt·and·et●upprört och kraftigt (till)tal
komm.de försökte blidka honom, men han svarade med ett rytande○äv. om kraftigt och hotfullt ljud från (stort) djurbjörnens rytandesedan 1805