Svensk ordbok 2009, webbversion

säck substantiv ~en ~ar säck·en●förvaringsanordning av grov väv, läder, papper, plast e.d. med öppning i en ända, av­sedd att bära tyngre saker i NollJFRcohyponympåse jutesäckmjölsäckpotatissäcksandsäcksopsäcken säck potatishan bar en säck ved på axelnen säck med jul­klappar○äv. om liknande an­ordning av mer på­kostat (ibl. styvt) materialvanligen i sammansättn. kappsäckryggsäcksovsäck○äv. om liknande anatomisk före­teelsei sammansättn. hårsäcklungsäckmagsäck○äv. bildligt, spec. i ut­tryck för slapp hållning, illa­sittande klädsel e.d.sjunka i­hop som en säcksträck på dig – du sitter som en säck potatiskavajen hängde som en säck○spec. äv. i ut­tryck för mörker o.d.svart som i en säcken säck (ngt), en säck (med ngt)bädda säckbädda så att över­lakanet bildar en kort säcksom skämtklä sig i säck och askavisa tydliga tecken på ånger och ledsnadurspr. bibl.​ parti­ledaren klädde sig i säck och aska efter val­förlusten och av­gick knyta ihop säcken 1säkra ngt som man (nästan) upp­nåttt.ex. seger i tävling​ i slut­minuten knöt hon i­hop säcken genom att kontra in 2-0 2få till en bra av­rundning​ filmens upp­takt är lovande men ty­värr har regissören miss­lyckats med att knyta i­hop säcken i slutet köpa grisen i säckensegris 1 ngt har varit i säck innan det kom i påsengt som sägs har tidigare sagts eller tänkts av ngn annan​ en del av artikelns inne­håll har utan tvivel varit i säck innan det kom i påse sedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. säkker; gammalt germ. lån­ord från lat. sacc´us ’säck’;