Svensk ordbok 2009, webbversion

sä`kerhet substantiv ~en ~er säker·het·en1till­stånd som inte inne­bär fara mil.samh.befinna sig i säkerhetde fick djuren i säkerhet undan brandende försökte sätta sig i säkerhet före o­vädret○äv. mer abstraktsäkerhetsavståndsäkerhetsföreskrifttänka på säkerheten till sjöss○spec. om lugnt och risk­fritt till­stånd för staten el. sam­hälletsäkerhetspolissäkerhetsstyrkaspionage som hotar rikets säkerhetför säkerhets skullseskull sedan ca 1480–1500Helige Bernhards Skrifterfornsv. sikerhet 2visshet psykol.de är med all säkerhet engels­mänman vet inte med säkerhet vem som har begått brottetsedan 17563själv­förtroende psykol.hon ut­strålade säkerhethan upp­trädde med stor säkerhetsedan 17814garanti för åter­betalning av lån i form av till­fälligt över­låtande e.d. av egendom ekon.JFRcohyponympant 1cohyponymborgen 1 in­teckningar som säkerhet för lånetman får inte låna så mycket pengar utan säkerhetsedan 1587Den saliga osäkerheten ... Den osäkra saligheten ... Den osaliga säkerheten ... Den säkra osaligheten ... Allt detta låter väl säga sig. Men aldrig: den säkra saligheten. Och aldrig: den saliga säkerheten.Anna Greta Wide, Den saliga osäkerheten (i diktsamlingen med samma namn, 1964)