Svensk ordbok 2009, webbversion

sä`kra verb ~de ~t säkr·ar1fästa på ett betryggande sätt mil.säkra lasten○äv. med avs. på vapenlåsa så att skott inte kan av­lossas säkra geväretsäkra ngtsedan 18952skaffa sig säker till­gång till ngt Nollsäkra spåren efter inbrotts­tjuvarnalaget säkrade en plats i finalen○äv.säker­ställa en tron­arvinge som säkrade kunga­husets fram­tidsäkra ngt/SATSsedan 18203göra trygg i visst av­seende, ofta ekonomiskt NollJFRcohyponymgardera säkra barnens fram­tidarvet säkrade hans fram­tidsäkra ngt/SATSsedan 1890Subst.:vbid1-353600säkrande, säkring