Svensk ordbok 2009, webbversion

säll`e substantiv ~n sällar säll·en●man vanligen ned­sätt.allmän värderingpsykol.yrk.en rå sälleen liderlig sällesedan slutet av 1400-taletSchack-tafvels lekfornsv. sälle ’kamrat; stall­broder; sälle’; bildn. till sal i bet. ’bo­stad’; jfr gesäll, sällskap