Svensk ordbok 2009, webbversion

säll`skap substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en säll·skap·et1i vissa ut­tryck det att vara till­sammans el. att ha ngn att vara till­sammans med; särsk. om mera lättsamma former av sam­varo admin.psykol.sociol.yrk.JFRcohyponymgemenskapcohyponymsamvaro de hade sällskap på resande gjorde sällskap till affären○äv. om person(er) etc. som man är till­sammans medråka i dåligt sällskapde hälsade på NN och hans sällskapfilmen är barn­tillåten i vuxet sällskap(i) sällskap (med ngn)ha stadigt sällskap ha fast förhållandeom ung person​ de har haft stadigt sällskap i ett år nu vara i gott sällskapvara i samma situation som an­dra (före­dömliga) personer​ han var i gott sällskap på pris­pallen ○ spec. i fråga om problematisk situation​ den som letar efter en hyres­rätt i stor­staden är i gott sällskap sedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. sälskap, sällaskap ’bo­lag; sällskap; följe’; av lågty. selschap med samma betydelse; till sälle i bet. ’kamrat’ 2grupp personer som gör ngt till­sammans och vanligen känner var­andra till viss grad sociol.jaktsällskapfilmen har visats för slutna sällskapefter mid­dagen drog sig sällskapet in i salongenhon trivdes inte i stora sällskapsällskapet väntade på guiden utan­för kyrkansedan ca 1452Nya eller Karls-Krönikan3typ av förening samh.JFRcohyponymklubb 1cohyponymsamfund ordenssällskapsegelsällskaplärda sällskapsedan 1430–50Fem Mose böckerDöda poeters sällskap.Svensk titel på amerikansk film om en grupp lyrikälskande collegeelever (1989)