Svensk ordbok 2009, webbversion

sän`da verb sände sänt, pres. sänder sänd·er1ibl. med partikel som an­ger rörelse­riktning, t.ex.av, in, iväg, ut, över få (ngn) att bege sig till viss destination; vanligen i visst syfte NollSYN.synonymskicka 1 hon sände honom till affären för att handlaFN sände trupper till Balkan○äv. med avs. på annan före­teelsefå att röra sig i viss riktning han sände i­väg spjutet○särsk. med avs. på med­delande, brev, paket e.d.sända i­väg brevethon sände in dikterna till ett förlag○äv. med avs. på abstrakta före­teelserhon sände honom en vänlig hälsninghan sände henne en menande blick○äv. om annan före­teelse än personkyrk­klockan sände ut sin klangblommorna sände ut en sötaktig doftsända (in/iväg/ut) ngn/ngt (ngnstans), sända ngn ngt, sända (av/in/över) ngt (till ngn/ngt)(komma) som sänd från himlensehimmel 2 sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. sända; gemens. germ. ord, urspr. ’låta gå, låta resa’; besl. med 2sinom 2ngn gång med partikelnut över­föra (radio- eller tv-program) med hjälp av radio­vågor e.d. radiotekn.direktsändastationen sänder på kort­vågprogrammet sänds i P1sända (ngt), sända (ut ngt)sedan 1896Subst.:vbid1-353851sändande, sändning