substantiv ~n äv. vard. sängkammarn, plur. sängkamrar el. ~, best. plur. sängkamrarna äv. sängkammarna
säng|kamr·ar●(finare) sovrum
heminr.○ofta med tanke på sexuella aktiviteter (särsk. när de framställs på scen)sängkammarfarssängkammarscensedan 1469Heliga Mechtilds uppenbarelserfornsv. siänga kamar(e)