Svensk ordbok 2009, webbversion
sä
`
rling
substantiv
~en ~ar
sär·ling·en
●
person som är avvikande
och gärna håller sig för sig själv
psykol.
yrk.
JFR
cohyponym
original 2
sedan 1897
av da.
særling
med samma betydelse; till
sär-