Svensk ordbok 2009, webbversion

sår substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en sår·et●skada i hud eller slem­hinna där blod kan tränga ut vanligen upp­kommen genom olycks­händelse, slag e.d. men ibl. äv. spontant med.sårsalvasårskorpabrännsårmunsårskrubbsårskärsårsticksårett öppet sårett djupt sårett fult sårett infekterat sårren­göra såretsätta plåster på såretsy i­hop såretdet blödde ymnigt från såretsåret läkte snabbt○äv. om liknande inre skadamagsår○äv. bildligt, spec. om själslig skadahans hårda ord lämnade ett sår in­om henne○spec. äv. om (o­önskad) öppning i landskap e.d.sten­brotten var (som) stora sår i landskapetplåster på sårenseplåster slicka sina sår försöka hämta sig efter en mot­gång​ efter att ha blivit av med både jobb och sam­bo hyrde han ett hus i Toscana för att slicka sina sår strö salt i såren på ngnse2salt 1 tiden läker alla sårsetid 1 sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. sar, till adj. sar ’smärtsam; öm’; gemens. germ. ord