Svensk ordbok 2009, webbversion

så`ra verb ~de ~t sår·ar1ofta perf. part. till­foga allvarligt sår (eller annan kroppslig skada) vanligen i militära samman­hang men äv. ngt all­männare med.mil.han låg svårt sårad på slag­fältethon blev dödligt sårad av ett skott i bröstetstora förluster i dödade och såradeett hundra­tal personer sårades vid bomb­attentatetsåra ngnsedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. sara 2ofta perf. part. göra (ngn) ledsen genom takt­löst yttrande eller handlande komm.JFRcohyponymkränka 1cohyponymförorättacohyponymförnärmacohyponymförolämpa hon sårade honom med sin an­spelning på hans ålderhan kände sig sårad och kränkt i sitt innersta○äv. med avs. på känsla e.d.sårad få­fängasårad stolthetsåra ngn/ngtsedan 1719Subst.:sårande