substantiv ~n
söd·ern1väderstrecket som på vårt halvklot pekar mot solen vid dess middagshöjd
geogr.SYN.synonym1syd 1
söderlägesödersidasödersluttningsödersolsöderväggvind från södersedan 1487–96Heliga Birgittas uppenbarelserse 2söder
2södra delen av ett land (eller område)
Nolli söder hade regeringen inte full kontroll○särsk. som en sorts namn på Sydeuropa (och andra sydliga länder)i best. f.
längtan till Södernsedan 1536Och hararne vitna, och rönndruvan glöder. Och tåget församlas. Mot söder! Mot söder!Esaias Tegnér, Flyttfåglarne (1810-talet)
2sö´der
adverb
söd·er●i riktningen som leder rakt mot solen vid dess middagshöjd
på vårt eget halvklot
geogr.SYN.synonym2syd
Stockholm ligger söder om Uppsalasöder om landsvägenselandsväg
sedan 1000-taletrunsten, Uppsala, Uppland (Sveriges runinskrifter)runform suþr, fornsv. suþer, södher; gemens. germ. ord, besl. med 1sunnan, 1syd, söndag