Svensk ordbok 2009, webbversion
verb sökte sökt, pres. söker
sök·er●äv. fast sammansättn., seuppsöka
leta rätt på
ngn, ofta för att besöka honom/henne
Nollhan sökte upp några gamla vänner i hemstadensöka upp ngn/ngtsedan ca mitten av 1400-taletEtt forn-svenskt legendariumfornsv. sökia up
Subst.:uppsökande,
vbid2-354448uppsökning