Svensk ordbok 2009, webbversion

söka upp´ verb sökte sökt, pres. söker sök·eräv. fast sammansättn., seuppsöka leta rätt på ngn, ofta för att besöka honom/henne Nollhan sökte upp några gamla vänner i hem­stadensöka upp ngn/ngtsedan ca mitten av 1400-taletEtt forn-svenskt legendariumfornsv. sökia up Subst.:uppsökande, vbid2-354448uppsökning