verb ~de ~t
söl·ar1handla alltför långsamt
särsk. vid förflyttning
Nollhon gick hemifrån tidigt men sölade så hon kom för sent till skolan ändåsölasedan 1619fornsv. söla ’vältra ( i smuts); doppa; besmitta’; besl. med solka
2ofta med partikelnner
smutsa (ner) med ngt kladdigt
hyg.han lyckades söla ner hela badrummetsmåbarnen satt och sölade med glassensöla (ner) (ngn/ngt)sedan ca 1385KlosterläsningSubst.:vbid1-354477sölande;
söl,
vbid3-354477söleri