substantiv ~men ~mar
sömm·en●sammanfogning av tyg- eller skinnstycken e.d. med nål och tråd
handarb.fällsömkedjesömsidsömsy sömmarsprätta upp sömmennylonstrumpor med sömrocken gick upp i sömmarna○äv. ngt utvidgatsutur
syna ngn/ngt i sömmarna
noga undersöka ngn/ngt
ett antal ministrar riskerade att få sina affärer synade i sömmarna
sedan 1430–50Fem Mose böckerfornsv. sömber ’söm; sömnad’; gemens. germ. ord; bildn. till sy
2söm´
substantiv ~met äv. ~men, plur. ~, best. plur. ~men
sömm·et●spik med avsmalnande huvud, för fastspikning av hästsko
jordbr.sömhålsedan 1479Skrå-Ordningarfornsv. söm; nära besl. med 1söm