Svensk ordbok 2009, webbversion

sömn substantiv ~en sömn·en●till­stånd av djupaste vila när man inte är med­veten om sin om­givning och ofta drömmer fysiol.JFRcohyponym1lur 3 sömnbehovsömnbristsömnpillero­rolig sömndröm­lös sömndjup sömnfalla i sömnprata i sömnenhon vaggade barnet till sömnshon behövde åtta timmars sömnpå gränsen mellan sömn och vaka○äv. om förmåga att sova lugntha god sömn○äv. i ut­tryck för nästan mekanisk behärskning av ngtmultiplikations­tabellen måste man kunna i sömnengnugga sömnen ur ögonengnugga ögonen för att vakna ordentligt​ innan han kunde dricka sitt morgon­kaffe var han tvungen att gnugga sömnen ur ögonen gå i sömnengå om­kring i sovande till­stånd​ hon sover o­roligt och går ofta i sömnen sedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. symn; sömn; gemens. germ. ord, besl. med lat. som´nus med samma betydelse; jfr 1somnambul och sova